Trevlig helg!
fredag 21 mars 2014
torsdag 20 mars 2014
Dags för inventering - Del 2
Som utlovat kommer här lite mer bilder och beskrivning av min skogarderob som den ser ut idag. I början av mitt skosamlande hade jag lite bråttom och ville snabbt komma upp i ett antal par av bra kvalitet som jag kunde växla mellan. De mest prisvärda skorna tyckte jag då var Loake, vilket är anledningen till att de utgör ryggraden av samlingen.
Min erfarenhet av Loake säger mig fortfarande att de är prisvärda, men efter att ha testat lite andra märken, framförallt Crockett & Jones, kan jag se tydliga poänger med att gå upp i pris och kvalitet. Det utesluter inte helt att det kan slinka in något par Loakes till (t ex Cannon är en härlig sko som jag har svårt att hitta utmanare till).
Nåväl, här följer inventeringen:
Loake "Aldwych", Dark Brown, UK10, Capital-lästen (F)
Det här är en trotjänare på kontoret som är väldigt mångsidig och passar till det mesta. Färgen är mörkbrun och har hittills inte utvecklat mycket till patina. Det kan delvis bero på att jag inte utsatt dem för särskilt tuffa omstädigheter, lite regn, lite grus, men inte mer. De har fortfarande lädersulor med en hel del liv i sig, men jag överväger gummislitsula för att öka användbarheten över höst och vår, istället som nu, bara under grusfria månader.
Italigente för Oscar Jacobson "Plymouth", Tan grain, UK10, rymlig läst
En riktigt bra allroundsko för höst-vinter-vår. Lite klumpig på sommaren, men funkar under blöta omständigheter. Lädret börjar utveckla en härlig patina och skon kräver ett minimum av skovård.
Den blir även mer och mer bekväm efter att i första början varit en aning smärtsam att gå in.
Loake "Litchfield", Dark Brown, UK10, 024-lästen (FG, rymlig)
En rejäl känga som fungerar i alla väder utom när det är som kallast då det kyler på en del underifrån. Avhjälps med lamullssula, men jag har inte brytt mig om det ännu. Bekväm och rymlig läst. Hade ont i anklarna medan jag gick in skon av någon anledning.
Italigente "Stoccolma", Espresso suede, EU44 (EF)
Var tight från början, men har gett med sig lite nu. Det krävdes två utlästningar på högerskon för att fungera på mina fötter (jag har en antydan till Hallux Valgus på höger fot). Skön sko som jag använder varannan dag på vintertid. Den är lätt att sköta och saltränder är lätta att tvätta bort. Jag brukar behandla den med Saphirs färgade mockaspray med gott resultat. Ingen i min omgivning tror att dessa skor är mer än två år gamla. Den största kritiken jag har mot dessa är att när man går lite forcerat fortplantar sig stötarna från hälen rakt upp i huvudet, vilket inte är så bekvämt.
Loake "Buckingham", Dark Brown, UK10, Capital-lästen (F)
Något av en favorit. Den är bekväm som en strumpa, men inte så tight. Även dessa har ungefär samma skick som mina "Aldwych" ovan. Även här funderar jag på att förse dem med gummislitsula för ökad användbarhet.
Crockett and Jones "Drummond", Burnished Tan, UK10, 348-lästen (E)
Känns som en blivande favorit som sannolikt kommer utveckla en härlig patina. De är ännu ej putsade eftersom jag inte riktigt bestämt mig för hur jag skall hantera dem och vilken look jag vill att de ska få, idéer? Skorna är dock, förutom att de klämmer en aning på min högerfot, riktigt bekväma och fenomenalt bra stötdämpande när man går. Det är inte mina övriga skor.
Carmina, "Armoury punched cap toe", UK10,5, Armoury-lästen (DE)
En vacker och elegant sko som jag hade väldiga problem med innan jag fick den att fungera. Armourylästen är en mycket smal läst (som de inte längre för på Skoaktiebolaget). Skon fungerar bra på kontoret där den mesta användning sker. Jag har dock haft den ute några gånger vilket syns på sulan. Även om detaljarbetet är mycket bra, kommer den inte upp i samma klass som Crockett & Jones vad gäller bekvämlighet när man går.
Loake "Dorchester", Black, UK10, Mayfair-lästen (F)
En klassiker i alla skogarderober om än i en lite modernare tappning. Lite för rymlig läst egentligen och här skulle jag eventuellt kunnat gå ner en halv storlek, men den fungerar. Jag gillar formen på skon som är något spetsigare än Capital-lästen, men ändå rejäl.
Min erfarenhet av Loake säger mig fortfarande att de är prisvärda, men efter att ha testat lite andra märken, framförallt Crockett & Jones, kan jag se tydliga poänger med att gå upp i pris och kvalitet. Det utesluter inte helt att det kan slinka in något par Loakes till (t ex Cannon är en härlig sko som jag har svårt att hitta utmanare till).
Nåväl, här följer inventeringen:
Skosamlingen som den ser ut idag:
Övre raden fr v: Loake "Aldwych", Italigente för Oscar Jacobson "Plymouth", Loake "Litchfield", Italigente "Stoccolma".
Nedre raden fr v: Loake "Buckingham", Crockett and Jones "Drummond", Carmina "Armoury punched cap toe", Loake "Dorchester"
Det här är en trotjänare på kontoret som är väldigt mångsidig och passar till det mesta. Färgen är mörkbrun och har hittills inte utvecklat mycket till patina. Det kan delvis bero på att jag inte utsatt dem för särskilt tuffa omstädigheter, lite regn, lite grus, men inte mer. De har fortfarande lädersulor med en hel del liv i sig, men jag överväger gummislitsula för att öka användbarheten över höst och vår, istället som nu, bara under grusfria månader.
Italigente för Oscar Jacobson "Plymouth", Tan grain, UK10, rymlig läst
En riktigt bra allroundsko för höst-vinter-vår. Lite klumpig på sommaren, men funkar under blöta omständigheter. Lädret börjar utveckla en härlig patina och skon kräver ett minimum av skovård.
Den blir även mer och mer bekväm efter att i första början varit en aning smärtsam att gå in.
Loake "Litchfield", Dark Brown, UK10, 024-lästen (FG, rymlig)
En rejäl känga som fungerar i alla väder utom när det är som kallast då det kyler på en del underifrån. Avhjälps med lamullssula, men jag har inte brytt mig om det ännu. Bekväm och rymlig läst. Hade ont i anklarna medan jag gick in skon av någon anledning.
Italigente "Stoccolma", Espresso suede, EU44 (EF)
Var tight från början, men har gett med sig lite nu. Det krävdes två utlästningar på högerskon för att fungera på mina fötter (jag har en antydan till Hallux Valgus på höger fot). Skön sko som jag använder varannan dag på vintertid. Den är lätt att sköta och saltränder är lätta att tvätta bort. Jag brukar behandla den med Saphirs färgade mockaspray med gott resultat. Ingen i min omgivning tror att dessa skor är mer än två år gamla. Den största kritiken jag har mot dessa är att när man går lite forcerat fortplantar sig stötarna från hälen rakt upp i huvudet, vilket inte är så bekvämt.
Loake "Buckingham", Dark Brown, UK10, Capital-lästen (F)
Något av en favorit. Den är bekväm som en strumpa, men inte så tight. Även dessa har ungefär samma skick som mina "Aldwych" ovan. Även här funderar jag på att förse dem med gummislitsula för ökad användbarhet.
Crockett and Jones "Drummond", Burnished Tan, UK10, 348-lästen (E)
Känns som en blivande favorit som sannolikt kommer utveckla en härlig patina. De är ännu ej putsade eftersom jag inte riktigt bestämt mig för hur jag skall hantera dem och vilken look jag vill att de ska få, idéer? Skorna är dock, förutom att de klämmer en aning på min högerfot, riktigt bekväma och fenomenalt bra stötdämpande när man går. Det är inte mina övriga skor.
Carmina, "Armoury punched cap toe", UK10,5, Armoury-lästen (DE)
En vacker och elegant sko som jag hade väldiga problem med innan jag fick den att fungera. Armourylästen är en mycket smal läst (som de inte längre för på Skoaktiebolaget). Skon fungerar bra på kontoret där den mesta användning sker. Jag har dock haft den ute några gånger vilket syns på sulan. Även om detaljarbetet är mycket bra, kommer den inte upp i samma klass som Crockett & Jones vad gäller bekvämlighet när man går.
Loake "Dorchester", Black, UK10, Mayfair-lästen (F)
En klassiker i alla skogarderober om än i en lite modernare tappning. Lite för rymlig läst egentligen och här skulle jag eventuellt kunnat gå ner en halv storlek, men den fungerar. Jag gillar formen på skon som är något spetsigare än Capital-lästen, men ändå rejäl.
Stripped
I dagarna insåg jag att mina Loake Buckingham såg lite väl tråkiga ut. Jag har skött dem väl, kanske för väl. De har ingen kul patina och jag har under de dryga två år jag haft dem inte rensat dem på skokräm en enda gång. Ni kan också se ett fult märke på högerskon (till vänster i bild) som jag vill få bort.
Jag har även tröttnat lite på det mörka lite livlösa lädret och bestämde mig för att se om jag kunde göra dem lite ljusare och få lite liv i lädret.
Efter en del funderande bestämde jag mig för att testa att strippa skon på all skokräm. För detta ändamål använder jag kemiskt ren bensin. Efter att skon blivit ren på skokräm uppträdde en del angenäma skiftningar som gav lädret lite mer "djup" i mina ögon. För att ge skon ett skydd la jag på ett lager med "Burgol" neutral kräm (inköpt på skoaktiebolaget).
Här är resultatet, lite mer liv, lite ljusare, fläcken borta, lite mindre formellt:
Jag har även tröttnat lite på det mörka lite livlösa lädret och bestämde mig för att se om jag kunde göra dem lite ljusare och få lite liv i lädret.
Efter en del funderande bestämde jag mig för att testa att strippa skon på all skokräm. För detta ändamål använder jag kemiskt ren bensin. Efter att skon blivit ren på skokräm uppträdde en del angenäma skiftningar som gav lädret lite mer "djup" i mina ögon. För att ge skon ett skydd la jag på ett lager med "Burgol" neutral kräm (inköpt på skoaktiebolaget).
Här är resultatet, lite mer liv, lite ljusare, fläcken borta, lite mindre formellt:
De kommer att användas i lite mindre dressade sammanhang, t ex till jeans.
I fortsättningen kommer jag nog uteslutande putsa dessa med neutral kräm. Den mörkbruna från Saphir färgar skon lite för mycket i min smak.
måndag 17 mars 2014
Lördagens skovård
Resulterade i det här:
Man bör ha ett glas vin nära till hands när man idkar skovård.
Blankare än så är inte nödvändigt, enligt mig
Trevlig måndag!
fredag 14 mars 2014
Dags för inventering - Del 1
Inom kort kommer ett inlägg där jag går igenom skosamlingen så som den ser ut idag. Det är en hel del Loake, blandat med Carmina, Crockett & Jones och Italigente. När man tittar på helhetsbilden ser man också att det fortfarande saknas några modeller. Detta trots att många i min omgivning verkar tycka att det räcker med ynka åtta par. Galet, eller hur?
Samlingen
Flaggskeppen
måndag 10 mars 2014
In i finrummet - Crockett and Jones
Så var det slutligen dags. I minst ett år har jag studerat Crockett & Jones utbud. Jag har provat ett flertal modeller, läst allt som finns att läsa på nätet, jämfört med andra märken och så vidare.
Det stod länge och vägde mellan Carmina och Crockett and Jones. Carmina har många trevliga modeller som dessutom är väldigt bra konstruerade och bekväma. C&J vann dock till slut, mycket beroende på komforten och den speciella något mörkare tan-nyansen.
Tidigt i mitt sökande fastnade jag för modellen Drummond i tan. Det tog dock tid att bestämma sig och både Clifford och Westbourne var länge med bland alternativen. Till slut blev det av iallafall. Inköpet gjordes på anrika "Grafford" på Humlegårdsgatan i Stockholm. Butiken är väl värd ett besök och personalen väldigt trevlig också.
Modellen har också en väldigt fin och diskret "pinking" (tandade mönstret på vingarnas kanter).
Det bästa och antagligen det som övertygade mig mest vad gäller Crockett & Jones är komforten. Det är otroligt bekväma skor. Stötdämpningen i sulan är mycket bättre än Loake och även påtagligt bättre än Carmina (vilket förvånade mig eftersom deras sulor ser mer avancerade ut).
Överlag är jag mycket nöjd med kvalitetsintrycket och jag hade faktiskt inte trott det skulle vara sån skillnad på C&J och billigare randsydda modeller. På bilden nedan kan ni se jämförelse mellan C&J och Loake 1880
Det stod länge och vägde mellan Carmina och Crockett and Jones. Carmina har många trevliga modeller som dessutom är väldigt bra konstruerade och bekväma. C&J vann dock till slut, mycket beroende på komforten och den speciella något mörkare tan-nyansen.
Tidigt i mitt sökande fastnade jag för modellen Drummond i tan. Det tog dock tid att bestämma sig och både Clifford och Westbourne var länge med bland alternativen. Till slut blev det av iallafall. Inköpet gjordes på anrika "Grafford" på Humlegårdsgatan i Stockholm. Butiken är väl värd ett besök och personalen väldigt trevlig också.
Modellen har också en väldigt fin och diskret "pinking" (tandade mönstret på vingarnas kanter).
Det bästa och antagligen det som övertygade mig mest vad gäller Crockett & Jones är komforten. Det är otroligt bekväma skor. Stötdämpningen i sulan är mycket bättre än Loake och även påtagligt bättre än Carmina (vilket förvånade mig eftersom deras sulor ser mer avancerade ut).
Överlag är jag mycket nöjd med kvalitetsintrycket och jag hade faktiskt inte trott det skulle vara sån skillnad på C&J och billigare randsydda modeller. På bilden nedan kan ni se jämförelse mellan C&J och Loake 1880
Lite fler bilder:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)